Snart känner vi inte varandra längre.

Jag var så säker.

& Jag får en stöt varje gång jag tänker på det.
På dig.
Som var så nära.

Men så långt bort.

Jag vet allt om dig. & Jag kan dig utan och innantill.
Men snart,
Snart känner vi inte varandra längre.
Kommer vi ens minnas? Hur vi log mot varandra?

Jag avskyr att visa mig svag.
Varför vaknade jag?
Din vilja var så stor. Jag ville ge tillbaka med samma kärleksord.
Men jag var tyst.

Jag hoppas att du någon gång förlåter mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0