I eat Kids

Det är en förfärlig känsla.
Att veta vad jag:et vill. Men samtidigt väga vad alla andra säger.
Hit och dit.
Vad jag tror att alla andra tycker.
Hit och dit.

Jag väntar fortfarande på känslan av att bli vuxen.
Av att vara mogen nog att kunna fatta mina egna beslut.
Men jag inser mer och mer att det inte finns något som heter vuxen.
Det är ett påhittat ord.
Som Gud.
Man kan tro på det, att man någon gång ska nå dit. 
Man kan spela Jesus i sitt lilla medvetande.

Men i själva verket så är det bara något vi skyller på när saker och ting går åt helvete.