I eat Kids

När jag såg dina ärrade armar kände jag bara gemenskap.
Liten och späd.
Tomma blickar och sömnlösa nätter.
Hela ditt språk var skört och betaget.
Din skam var vacker.
Svart.
Som färgar av sig på allt. På alla.

Idioter kallar det för "Lyckopiller".
Men det är en flykt.
Allt svajade till,
Och sen gick du.