Jag var påväg någonstans

Känner oro.
Utav att inte kunna greppa runtom allt.
Inte kunna knyta lösa trådar.

Begraver mig istället i arbete för att slippa allt sånt där.
Men vad ska det tjäna till?
Jag förstår inte de underliga formuleringarna om fornsvenska längre.
Inte heller varför jag så envist fortfarande försöker
Att, just det.
Förstå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0