Också kommer någon

Som vet precis vad han ska säga.
Precis hur han ska vara.

Som att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt.
Eller på fel plats vid fel tillfälle.
Men det är ju så fint när minnen, knivar som vrids som bajonetter i bröstkorgen ersätts med leenden och varma blickar.

Det är så genomskinligt att det alltid handlar om bekräftelse.
Och när det kommer till bekräftelse, då vet jag verkligen vad jag talar om.
Istället för att vända sig inåt och hitta bekräftelsen där så suktar man efter att få den utav alla andra. Som om dom skulle veta bättre.

Utan bekräftelse blir man ett vrak. En spillra av sig själv.
Men inåt, letar jag inte bara efter bekräftelse utan också efter beslut.
Vilja. Min egen.

Men.
Ibland är man någon annanstans.
Än där man borde vara.

Som jag.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0