Berusade ögon ler&ber.

Är det tomhet? Det där trycket över bröstet som ibland tar all luft ur mig?
Är det liv, eller mitt vansinniga hjärta som bultar högre än rädslan?
Nej.
Det är en längtan.
En längtan efter något bekant och säkert, men så nytt och fängslande.
Att få värma mig i din famn.
Att mellan kyssarna få titta dig i ögonen och tänka:
Det är omöjligt att bli lyckligare än såhär.

Det är nästan så att det är omedvetet.
Att jag andas i lugn.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0