Du vet att jag är en av alla dom som tror.

Vi går bakåt tills vi ramlar baklänges. Tillräckligt långt bort.
Folk säger att vi är godtrogen när vi tittar varandra djupt in i ögonen och tror att det alltid kommer att vara såhär.
Men vi är inga tomma skal. Vi är så mycket mer.
Mer än dom förstår.

Folk pratar, medans de lapar i sig den sista drinken när skuggan drar över dem. 
Talar medans det sista stearinljuset brinner ned.
Sen får de fumla runt i fel korridorer i fel hus ett par timmar.
Innan de hittar hem.

Mentalt tappar de balansen,
Men har mage att påstå att det inte är verkligt.

Men,
Det är så verkligt som du gör det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0