"Känslan, han kallar sig visst för Ångest"
Skämms över min ynkliga oro.
Gråter i versaler och håller mitt liv i kupade händer.
Mörkret och tystnaden plågar mig medans jag sväljer min förtvivlan som en sten.
Jag ryser längs ryggraden då han gör entré ikväll igen.
Ångest.
Skuld.
Han kommer alltid förklädd som en trygghet.
Kontaktlöshet.
Gråter i versaler och håller mitt liv i kupade händer.
Mörkret och tystnaden plågar mig medans jag sväljer min förtvivlan som en sten.
Jag ryser längs ryggraden då han gör entré ikväll igen.
Ångest.
Skuld.
Han kommer alltid förklädd som en trygghet.
Kontaktlöshet.
Kommentarer
Postat av: Kayla Mokédé
Sjukt bra skrivet.
I like it
Trackback
