Om att skriva.

Det kan förlösa och förtydliga ordet ensamhet.
Avstånd.
Som inte minskar för att jag staplar det som ord.

Vågor av samhörighet och vänskap sköljer in över mig.
Nätter då du inte kan sova. Då du stiger upp och ser på ensamheten.
Och väntar.
På nånting.
På mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0