Trampar på legobitar.

Att
Vara samma jag, men lite annorlunda.

Jag kanske skulle skriva långt och mycket om allt som händer på en dag.
Men det skulle inte betyda att jag var varken lyckligare eller olyckligare.
Bara annorlunda.

Och om du skulle gå i tusen bitar så skulle jag enkelt plocka ihop dig igen,
Med förbundna ögon.
Det är den svartmålande Jantelagen, att vi ska sträcka på oss,
Hur kutryggade vi än är.

Håller dina andetag varsamt i hjärtat medans du är där.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0