Hon springer på taniga ben.



Om jag vaknar 03:16 och tittar på dig när du sover ler jag inombords.
Reser jag på mig för att gå så håller du mig kvar.
Precis så ska det vara.
Det finns inga ord som riktigt kan beskriva den känslan som fyller mig när du drar mig intill dig.

Där vill jag stanna. Förevigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0