Skriver rader som aldrig ska raderas.

Dina vackraste lögner sitter inristade på min ryggrad.
De inre malande kritiker som bara ekar.

Nu rear jag ut mitt själsliga bråte,
Och hoppas på att jag får vila.
Precis där jag föll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0