Från arkivet.

"Jag vet att det inte är evigt, orden kommer inte finnas kvar.
Jag vet att det är dumt.
Jag har inte nära till orden längre.
Men jag lever för fort för att hinna formulera dem.
Istället sätter jag en hand över glipan till verkligheten och tänker på allt fint.
Hans hud. Din blick. Och vad som en gång varit vårat. "

Jag ler.
Och somnar om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0