Här står jag och går sönder lite.

Du stryker försiktigt känsla mot min hud.
Klyver mitt enda motstånd mitt itu. 
Lägger en hand tätt mot jaget och med endast ett par ord vinner du kampen. 
-
Jag stannar, inlåst i mitt eget. 
Med ett inom som ingen någonsin har känt.

-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0