Inatt orkar jag inte vara rädd längre.

 
Jag är lycklig på ett sätt som påminner mig om förtvivlan.
Det är under nätterna som jag hemsöks av den jag borde vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0