Inga frågor.
Jag brukade stänga av kroppen steg för steg, för att överleva.
För att på något sätt stänga ute den bittra kylan,
Och för att koppla bort hjärnan som ständigt hade miljoner frågor utan svar.
Aldrig fick jag heller några svar.
Jag har gått länge utan svar, så länge att jag inte längre kan minnas hur frågorna löd.
Men Gud,
Den natten. Den varma omslutande julinatten.
Hur han såg på mig i nöd.Om mitt hjärta lyssnar på hjärnan? Nej.
Jag står blottad inför dig,
Visar upp min bleka ärrande kropp.
Medans du ömt kysser mitt förflutna farväl tänker jag, ja.
Ja. Ja. Ja.
Kommentarer
Trackback
