Manisk panik.

Jag klär av mig ännu ett ansikte. 
Förvandlar mitt skelett till genomskinligt glas. 

Det är ingen fara.
Han sitter där, fastnaglad mellan mina revben.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0