Jag ryser längs ryggraden då han gör entré ikväll igen.

Ångest.
Skuld.

Han kommer alltid förklädd som en trygghet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0