Somewhere, somehow.
När vi inte längre ser.
Och inte heller hör, och vi måste förlita oss på de få ord som tas emot.
Det händer att vi faller.
Faller. Igen.
Jag trampar runt i glömda tankar och "vackra ord" som du fritt tolkar som vemod.
-
Men jag når dig inte.
Jag når dig aldrig och kan aldrig säga precis som det är.
-
Kommentarer
Trackback
