Lägg en hand om min själ.
Ur mina kupade händer rinner tunga önskedrömmar.
Vackra sorger,
Fyllda av lust.
Det viskar i hjärtat.
Någonting, som bara vi kan höra.
Vackra sorger,
Fyllda av lust.
Det viskar i hjärtat.
Någonting, som bara vi kan höra.
Inga frågor.
Jag brukade stänga av kroppen steg för steg, för att överleva.
För att på något sätt stänga ute den bittra kylan,
Och för att koppla bort hjärnan som ständigt hade miljoner frågor utan svar.
Aldrig fick jag heller några svar.
Jag har gått länge utan svar, så länge att jag inte längre kan minnas hur frågorna löd.
Men Gud,
Den natten. Den varma omslutande julinatten.
Hur han såg på mig i nöd.Om mitt hjärta lyssnar på hjärnan? Nej.
Jag står blottad inför dig,
Visar upp min bleka ärrande kropp.
Medans du ömt kysser mitt förflutna farväl tänker jag, ja.
Ja. Ja. Ja.
Inatt orkar jag inte vara rädd längre.
Jag är lycklig på ett sätt som påminner mig om förtvivlan.
Det är under nätterna som jag hemsöks av den jag borde vara.
Ibland blir jag rädd att jag ska visa någon du inte känner igen.
Ignorans och ljudet av mörker.
Jag reflekterar tillbaka över hur din hud mötte motljuset tidigt en morgon.
Med ammunition i blicken.
-
Ibland, när jag skrivit ner sanningen springer jag ifrån den lika fort igen.
Stanna hos mig ikväll när kvällssolen lyser igenom min själ.
Dansar.
Fram och tillbaka över mörka golv.
I en ändlös cirkel av förbittring och avsky.
Ögonen som såg på mig ser inte dimman som krypit närmare.
De oklara mörker som lagt sig över mig.
Jag väljer att fly.
Fly från denna härva av tankar och dessa känslor som skär som glasbitar.
Fly från de minnen som jagar mig varje natt likt hungriga vargar.
Det är spegelbilder från den tid som jag tränger undan lite mer för varje dag.
Fram och tillbaka över mörka golv.
I en ändlös cirkel av förbittring och avsky.
Ögonen som såg på mig ser inte dimman som krypit närmare.
De oklara mörker som lagt sig över mig.
Jag väljer att fly.
Fly från denna härva av tankar och dessa känslor som skär som glasbitar.
Fly från de minnen som jagar mig varje natt likt hungriga vargar.
Det är spegelbilder från den tid som jag tränger undan lite mer för varje dag.
Att skriva
Det kan förlösa och förtydliga ord som ensamhet.
Avstånd.
Som inte minskar för att jag staplar det som ord.
Vågor av samhörighet och vänskap sköljer in över mig.
Nätter då du inte kan sova. Då du stiger upp och ser på ensamheten.
Och väntar.
På nånting.
På mig.
Avstånd.
Som inte minskar för att jag staplar det som ord.
Vågor av samhörighet och vänskap sköljer in över mig.
Nätter då du inte kan sova. Då du stiger upp och ser på ensamheten.
Och väntar.
På nånting.
På mig.
Jag ryser längs ryggraden då han gör entré ikväll igen.
Ångest.
Skuld.
Han kommer alltid förklädd som en trygghet.
Skuld.
Han kommer alltid förklädd som en trygghet.
Dina läppar blossade, så jag frågade "Är du nykysst"?
Dessa rasande nätter är han fylld av metaforer.
Jag brukar drömma honom verklig, bara för att få titta honom i ögonen.
"Tro mig, verklig" ber han.
Himlarna förblir stumma.
& Orimliga.
Jag brukar drömma honom verklig, bara för att få titta honom i ögonen.
"Tro mig, verklig" ber han.
Himlarna förblir stumma.
& Orimliga.
-
Allt jag vill, är att hitta hem.
Det viskas om oro som aldrig kommer stillas.
När panik kommer krypandes och golvet försvinner.
Om natten.
Klarheten kom när du utnyttjade för väl. Slog ned någon annans röst.
Det är därför vi lär oss att lita på ingenting,
Var och en på varsitt håll.
Tills vi hittar någon som kan ge dig allt du är villig att ge tillbaka.
När panik kommer krypandes och golvet försvinner.
Om natten.
Klarheten kom när du utnyttjade för väl. Slog ned någon annans röst.
Det är därför vi lär oss att lita på ingenting,
Var och en på varsitt håll.
Tills vi hittar någon som kan ge dig allt du är villig att ge tillbaka.
Åh gud, den pojken.
Allt han rör vid känns.
Mellan tid och evighet.
-
Nu har jag vaknat från studentkoman.
Har precis kommit in efter ett löppass i morgonsolen, det känns otroligt skönt att ha kommit igång med träningen på riktigt igen.
Nu ska jag förbereda en raw food lunch, hoppa in i duschen och skynda mig iväg till stan och sjukhuset.
I'll talk to you later!
Ikväll blir det även 40 minuter powerpilates!
Raw food.
Ja jag har sålt min själ till raw food-dieten, ett tag framöver iallafall.
Här är dagens middag - en megasallad med diverse grönsaker och frukter och cashewnötter, samt en mangodressing som är gjord på stort sett bara mixad mango.
Hittills älskar jag raw food därför att man inte behöver laga mat, för alla som känner mig och läser den här bloggen vet väl att jag är en katastrof när det kommer till matlagning.
Medvetande bortskänkes.
På liv&död.
Tystnaden emellan oss klipper av dina strängar,
Strägar av stål som är till för att skydda hjärtat ditt.
Och på badrummet ligger jag, utslagen och söndertrasad medans golvet viskar:
"Hej, faller du?
Igen?"
-
Jag vet att jag faller. Det går inte ens att lura mitt badrumsgolv längre.
Kanske drömde jag om oss en gång.
Men vad spelar det för roll?
-
Golvvärmen är det enda som håller mig varm.
Så om du andas med mig en stund så andas jag med dig.
-
Jagsvag.
Jag faller fortfarande i 1000 bitar när jag försöker leva upp till hennes krav.
Till att bli någon jag inte är.
Idag kan ni se mig, precis som jag inte är.
-
Jag vet precis vad kärlek inte är.
Alla ska dö, men jag tänker dö först.
Jag var vid medvetande men jag levde aldrig.
Och vad jag beror på, vet bara jag.
-
While I was gone. Student osv.
Helt plötsligt var det över. Skolan.
13 år av mitt liv. Över.
De här sista dagarna har varit fulla med glädje, skratt och en hel del tårar.
Jag hade aldrig anat att gymnasiet skulle gå så här fort.
Och nu är det över.
Jag vill bara säga att jag är fruktansvärt stolt över mina vänner.
Ni är fantastiska människor och jag är så himla lycklig att jag lärt känna er, ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Tack för de bästa åren i mitt liv. ♥
-
Idag har jag haft min studentmottagning och jag fick världens finaste tårta av min mamma.
Hon hade även fixat studiotid åt mig som present så nu måste jag och mina pojkar göra klart mina låtar så vi äntligen kan göra vårat album klart. Helt galet.
Allt är galet.
-
Imorgon tar vi studenten.
Mina fina estetvänner. Mina musikare.
Jag kommer sakna er.
Stunden vi har väntat på i 13 år är nu här och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Skratta imorgon och gråta på lördag.
Vi hörs igen när jag vaknat från min 2 veckor långa bakfylla.
Imorgon tisdag.
Imorgon kommer vi i EsMk-09 ha våran sista konsert tillsammans.
Tycker att ni ska komma och lyssna på oss för trots sjukdom och annat kaos så brukar vi alltid lyckas få fram något bra iallafall.
Fina ni.
Jag vill inte dö med den här staden.
Så många vägar.
Så många val.
Så många vänner.
Så många ovänner.
Så många dar.
